HOSPITAL.
Innan jag och Sahar åkte till Mexico köpte jag ett slags drick-vaccin åt oss som heter Dukoral. Det är till för att skydda magen mot främmande bakterier den inte är van vid. Jag tog min samma dag jag köpte vaccinet eftersom man måste ta den i 2 doser och varje dos tar en vecka för att aktiveras. Sahar däremot tog sin första dos samma kväll vi kom till Mexico, sedan skulle hon ta nästa en vecka efter det. Däremot tog hon den 2a dosen en vecka försent och då hade vi varit Guadalajara veckan efter, den hade alltså inte hunnit aktiveras. Och tyvärr var hon magsjuk och led av diarré 2 veckor framåt (ursäkta informationen haha) men hon var ganska dålig.
Som jag i mitt tidigare inlägg berättade tog Sahar all medicin hon fick av Manuel(läkaren) i kanske 5 dagar och det fungerade inte eftersom medicinen inte hann gå ut i hennes blod förrän hon behövde gå på toa igen (återigen förlåt för detaljerna hahaha). Och när läkaren fick veta detta så tyckte han att alldeles för lång tid hade gått och att ha diarré så pass länge är farligt eftersom man tappar en massa ämnen i kroppen. Med 2 av tyskarna (Jan & Marisa) kom han och hämtade upp Sahar (och såklart mig, haha vi går ingenstans utan varandra) och så körde vi till akuten där han jobbar. Eller okej, han är egentligen en AT-läkare som går sitt sista år nu och han är läser till Navy-läkare, riktigt coolt. På akuten väntade en äldre läkare som undersökte Sahar och de beslöt sig för att fästa sprutan i hennes hand istället hahah. Men eftersom det är ett strikt sjukhus, bland de bästa av alla privata sjukhus (tydligen till för de högst uppsatta i militären) så får han bara erbjuda hjälp till sin familj. Och eftersom han hade sagt att Marisa, tysken, var hans kusin förra veckan, fick vi smyga och ljuga om Sahars situation. Han tog med sig dropp (vet ej riktigt namnet haha) som vi fäste upp hemma vid hennes säng istället. Tänk att hon gick runt med sprutan i handen ända tills vi kom hem? Haha! Och där satt alla omkring henne och vi pratade, skämtade i en timme tills hon fick i all dropp i blodet. Idag mår Sahar bra och är helt frisk!
Som jag i mitt tidigare inlägg berättade tog Sahar all medicin hon fick av Manuel(läkaren) i kanske 5 dagar och det fungerade inte eftersom medicinen inte hann gå ut i hennes blod förrän hon behövde gå på toa igen (återigen förlåt för detaljerna hahaha). Och när läkaren fick veta detta så tyckte han att alldeles för lång tid hade gått och att ha diarré så pass länge är farligt eftersom man tappar en massa ämnen i kroppen. Med 2 av tyskarna (Jan & Marisa) kom han och hämtade upp Sahar (och såklart mig, haha vi går ingenstans utan varandra) och så körde vi till akuten där han jobbar. Eller okej, han är egentligen en AT-läkare som går sitt sista år nu och han är läser till Navy-läkare, riktigt coolt. På akuten väntade en äldre läkare som undersökte Sahar och de beslöt sig för att fästa sprutan i hennes hand istället hahah. Men eftersom det är ett strikt sjukhus, bland de bästa av alla privata sjukhus (tydligen till för de högst uppsatta i militären) så får han bara erbjuda hjälp till sin familj. Och eftersom han hade sagt att Marisa, tysken, var hans kusin förra veckan, fick vi smyga och ljuga om Sahars situation. Han tog med sig dropp (vet ej riktigt namnet haha) som vi fäste upp hemma vid hennes säng istället. Tänk att hon gick runt med sprutan i handen ända tills vi kom hem? Haha! Och där satt alla omkring henne och vi pratade, skämtade i en timme tills hon fick i all dropp i blodet. Idag mår Sahar bra och är helt frisk!
.
BTW! Haha förra veckan såg vi en mini-ödla springa runt på vår vägg! Överäckligt! Vi låg i våra sängar när Sahar plötsligt ropa: MERIMA! Haha och jag fick panik och ropade tillbaka: VAAD!? utan att röra mig en millimeter, haha jag fick panik, typ 5 minuter senare skrek hon att det var en ödla på MIN vägg, haha hon menade min sida av väggen. Det första jag gjorde då var att skriiika som bara den och hoppa upp på sängen. Jag lovar jag började nästan gråta, det var jättenära. Så stark som Sahar är (not) offrade hon sig och jagade den på väggen med en yoghurt burk i ca 15 minuter! Så snabb var den! Men Sahar var också seg för att hon inte ville mosa den haha. iuuu.
Under hela tiden hon jagade den stod jag på min säng och hoppade och grät nästan, haha så skämmig egentligen men detta var en ödla! När jag ser en mini spindel hemma i Sverige så ber jag alltid någon ta den och ifall ingen är hemma så går jag Inte in till rummet den är i, jag vågar verkligen inte. Jag tror att de kommer snabbt krypa på min arm eller hoppa på mig :( likaså med ödlan, jag vågade inte närma mig den för jag trodde att den skulle hoppa på mig. haha mobbad
Under hela tiden hon jagade den stod jag på min säng och hoppade och grät nästan, haha så skämmig egentligen men detta var en ödla! När jag ser en mini spindel hemma i Sverige så ber jag alltid någon ta den och ifall ingen är hemma så går jag Inte in till rummet den är i, jag vågar verkligen inte. Jag tror att de kommer snabbt krypa på min arm eller hoppa på mig :( likaså med ödlan, jag vågade inte närma mig den för jag trodde att den skulle hoppa på mig. haha mobbad
