México[ˈmehiko]

The new life in North America.

DÅLIG FÖRSTA DAG I USA.

Publicerad 2011-12-22 09:08:44 i MÉXICO

Har haft så dålig dag idag. Tårar har runnit ner för mitt ansikte hela dagen idag; sedan imorse och klockan är 1 på natten nu och de rinner fortfarande. Det är jobbigt att lämna Mexiko. Det är jobbigt att säga hejdå. Att ta farväl är något at det svåraste för mig och jag hatar att jag är så känslig när det kommer till sånt. Men det gör så ont i hjärtat.
.
Igårkväll kl 00 gick vi ut, det var vår sista kväll i Cancun. Och som vanligt gick vi till Congo igen. Det var som vanligt mycket dans och vi stannade där tills de stängde kl 4. På vägen hem sa vi hejdå till fransmännen vi lärde känna på Congo i Cancun sedan 4 dagar tillbaka, haha helt roliga snubbar, de kan ingen engelska!! Det är sjukt! Haha jag hade knappt något tålamod ibland när jag pratade med dem och ställde frågor, de svarade på något helt annat! och komplicerade till allt haha. ncnc..
.
Senare vid 5 kom Juan förbi efter jobbet och han tog farväl av oss också. Vi blev bra vänner, fastän jag endast kännt honom i typ 6 dagar så kändes det som att vi varit vänner längre och jag tycker det är svårt att ta farväl. Gud vet när eller OM jag kommer träffa honom igen. Att bli så bra vän med någon i Europa är nästan omöjligt, mexikanare är så öppna och delar med sig och ger så mycket av sig själva så det är lätt att skapa kontakt och skaffa goda vänner. 
.
Nej, det gör ont att åka ifrån landet :(
Kl 6 på morgonen tog jag och Sahar taxin tll flygplatsen, vi sov alltså inget på natten. Väl på flygplatsen i Cancun var det såå himla stressigt! En massa problem med övervikt osv, men som tur var kunde jag ta ut skor och andra grejor och stoppade in dem i mina två handbagade väskor som blev övertunga!
Vi tog först flyg till Atlanta där vi skulle byta flyg. Inte nog med det var vi tvugna att hämta våra stora väskor för att låta amerikanarna titta i dem och se vad vi har med oss. Det var här det jobbigaste kom. När vi precis anlände till Atlanta så ropade amerikanarna in en och en för att ta bild, fingeravtryck, stämpla pass, och ställa frågor. Jag fick en mycket otrevlig man som ställde frågor och sedan knappt lät mig tänka innan jag svarade, han stressade mig så mycket och jag blev rädd då. Han var så seriös och ställde så opassande frågor och tittade snett på mig. Det kändes som att denna gringon ställde mig mot väggen och slängde saker på mig. Jag mådde så dåligt när han sedan höjde rösten och började säga: Why are you lying to me? Yoy said... Han började mena att jag ljög för honom över ifall jag har jobb eller inte, och jag tror att han missförstod mig när jag sa att jag har ett jobb men som inte är ett riktigt heltidsjobb. Sen kom andra frågor som var så opassande enligt mig. Det är så svårt att förklara här på bloggen hur hela situationen var. Efter detta samtal med mannen tappade jag min stryrka  och mitt självförtroende och tårar började rinna. Jag kände mig så svag och som att jag lät amerikanarna köra med mig och leka bossar, precis som att jag är en fiende som kommit in till deras area. Efter denna man var det tur att TVÅ män skulle titta igenom mina väskor. Undertiden de rotade och öppnade vad de ville mitt framför mina ögon så fortsatte de att ställa frågor som var svåra att svara på. Jag har rest till USA 2 gånger förut och vet hur detta funger, men aldrig har jag stött på personal på flygplatsen som varit så ortrevliga.
.
Jag önskar jag var i Sverige nu. Jag saknar min familj. Jag önskar jag var i Cancun eller i vilken stad som helst i Mexiko.  Det känns mer som hemma. Här i USAm känner jag mig så liten och som inte kan påverka något, det känns som att folket här kan köra med en och att man inte kan göra något åt det. De är så annorlunda när man jämför med mexikanarna. Jag och Sahar kom fram till att vi känner såhär eftersom vi blivit vana vid de övertrevliga mexilanarna som är så positiva, hjälpsamma, pratglada, sociala och varmhjärtade. Jag brukade skoja med mina vänner från mexiko och säga att de är så dramatiska precis som i deras "novelas" (tv-serier) men nej, jag tar tillbaka det, om någon är dramatisk så är det amerikanarna.
.
Nu  är klockan 2;00 och ifall vi var i Cancun hade vi dansat på Congo och vi hade pratat och skojat runt med Juan och de andra bartendersarna.
.
Här är en bild från idag. på Manhattan där vi bor nu
-
.
Jag är långt ifrån såhär glad. Men imorgon är det en ny dag, ska försöka vara positiv.
Jag saknar mina vänner i mexico :'(  Det gär så ont. Nu åker jag bara längre och längre ifrån dem. Och nästan varje dag skickar de meddelande och berättar  hur mycket man betyder för dem och hur mycket de saknar en och älskar en. Exempel idag RINGDE Ana mig, min vän från gymmet. Hon ringde mig kasnke 5 gånger under hela dagen och ja gkunde inte svara eftersom jag var i USA. Hon smsade sedan och frågade vad jag gjorde hur jag mår och att hon saknar mig. Och ett par dagar sedan skickade hon annat sms helt plötsligt på kvällen för att se hur det var med mig och att säga att hon tänker på mig varje dag hon går till gymet, hon skrev att hon minns mig varje morgon och tänker: här var Merima med sin stepbräda. Haha helt söt! :(
En annan vän skickade ett sms kl 5 på morgonen för att bland annat önska mig en trevlig resa och att hon ber till Gud att han tar hand om mig och Sahar under våra resor. Hon skickade 3 jättefina sms om hur mycket hon uppskattar vår vänskap och mer saker. Sen har fler sms och meddelanden kommit in från andra vänner som skrivit liknande saker. Ni kasnke förstår nu när jag säger att jag inte har några alls ord. Mexikanarna har så varmt hjärta, de verkligen bryr sig! Och det är jobbigt när de säger: glöm mig inte! Fär då tänker man va? Detta kan vara sista gången vi ses. :( Nej jag kan inte skriva mer, det gör så ont.  jag har verkligen gråtit hela dagen.  Och det är på grund av blandade känslor, saknad, ingen sömn, stress osv. Förhoppningsvis kommer det bli en bättre dag imorgon.
.
Nu har jag kasnke öppnat upp mig för mycket men jag känner att jag behöver det.
.
God natt.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Merima

Hej! Att blogga är inte precis min grej men jag började med det nu ENDAST för att skriva om min Mexiko resa! Enjoy! :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela